Världens kortaste lärdommar

Nu har jag varit här i mer än tre månader. Tre månader i ett främmande land. Vrickat. Jag har lärt mig massor om Argentina. Som att alla, och jag menar alla, har hund. Häromsistens frågade en kompis till oss om jag eller Benjamin har hund och vi svarade nej. ”Varför inte då?” var hans kommentar då, för det måste ju finnas en anledning till att man inte har hund. En hund är som ett matbord, alla hus bara innehåller en och om det inte gör det, well, då får man ta mig tusan ha en bra anledning. Jag har också lärt mig att köerna på Carrefour (mataffären) är de långsammaste i världen. I världen. Jag har själv jobbat som kassör i en mataffär och jag förundras över hur de lyckas få det att gå så långsamt. Effektivitet: noll. Det är inte ens det att det tar extra lång tid för att de är supertrevliga och pratar jättelänge med alla kunder, de är liksom bara ineffektiva. Som sagt, jag förstår inte.

Speaking of köer, såhär såg det ut utanför arbetsförmedlingen när vi råkade gå förbi en dag:

Kön fortsatte runt hörnet på kvarteret and then some. Det är inte lätt att vara ung och arbetslös i Argentina heller.

Positiv sak: förra veckan lärde jag mig att det kostar ca. 25 kr att gå på bio på onsdagar eftersom det är halva priset då. Jag menar, 50 kr är billigt redan det, men 25! Jag kommer nog njuta lite extra av att gå och se The Hobbit med vetskapen om att nu hemma i Sverige får hala fram en sådär 120-140 spänn. Mmmm, skadeglädje.

Jag har lärt mig en del om Argentinska kryp. Lärdomarna sträcker sig till att de finns och att de är äckliga och om de kommer in i mitt rum ska de dö.

Denna mysiga skalbagge-sak satt på min gardin i typ tre dagar och gjorde mig nervös. Sen försvann den. Det tog ett tag innan jag kunde slappna av igen eftersom jag gick runt och trodde att den skulle hoppa ut ur någon låda eller krypa fram ur min necessär. Till slut kunde jag slappna av. Tills samma kväll som vi skulle åka till Bolivia. Då, då, kom den här inkrypande som om han ägde stället.

Jag önskar att jag inte var så tjejig i såna här lägen men om jag ska vara ärlig fick jag panik när jag såg den krypa in; jag tog min dator, hoppade ur sängen, och sprang ut ur rummet. Och skrek lite. Den var jättestor och hade jätteäckliga ben, också var den snabb som tusan! Inte okej någonstans. Jag försökte vara cool men till slut insåg jag att det var helt meningslöst och att om jag lät den vara kvar i rummet medan vi åkte till Bolivia skulle jag typ inte våga gå in när vi kom hem i rädsla för att den skulle ha växt till storleken av en häst eller byggt ett nät fullt med små bäbisspindlar. Så Benjamin fick döda den. För att ge mig lite cred sa Benji faktiskt att det var den största och äckligaste spindeln han sett. Detta sa han helt lugnt när han satt typ en halv meter från den medan jag satt i sängen och höll benen långt från golvet.

Men det finns trevliga saker också!

Den här supermysiga kaos-bokhandeln till exempel, där vi till vår stora förvåning stötte på en deckare på svenska. Plus i kanten!

Och roliga saker: jättemånga duvor! Mer duvor än staty!

Slutligen bjuder jag på hur man kan fira andra advent om man råkar befinna sig i Salta.

Pannkakor med något vi trodde var blåbärssylt men som var, well, blåbärsnånting. Pannkakorna var väldigt goda i alla fall, det kändes väldigt hemma att äta lite hederliga tunnpannkakor. Med äppelpaj till efterrätt :)

Chau!

P.S. Jag skrev hela detta blogginlägg igår eftermiddag men på kvällen fick vi lite info som jag tycker värdig att dela med mig av så det blir ett litet tillägg här, lite nyhetsuppdatering. Det berättades för oss att det är lite kaos i olika städer i landet eftersom polisstyrkan har gått i strejk. Och utan polisens närvaro har folk tagit tillfället i akt att utföra lite gammal hederlig stöld. I Salta är polisen fortfarande aktiv, men det har tydligen inte stoppat folk från att smittas av anarkiststämnigen från de andra provinserna. Idag har de flesta butikerna stängt av säkerhetsskäl och vänner som varit inne i centrum har berättat att butiksägare och liknande beväpnat sig med träklubbor och sådant för att försvara sig, detta trots att polisen här som sagt fortfarande är funktionerande. Jag blev påmind om Argentinas tuffa historia när mamman i huset som vi åt middag i igår sa att stämningen i centrum fick henne att tänka på tiden när militären styrde landet. Men vi oroar oss inte, det är inga kravaller eller så, så ni därhemma kan ta det lugnt. Benjamin har skrivit ett bra blogginlägg, läs det här: Benjamin Ahlgren D.S.